Färgstark karibisk hetta

Efter en kall sommar kastas vi till karibisk hetta i Kjell Erikssons fängslande thriller Verandarevolutionären (Ordfront). Bo Svensson, en 60-årig vänsteraktivist från Uppsala, har dragit sig tillbaks till Karibien. Han är en rätt kärv typ som försöker sköta sig själv men som mestadels håller sig väl med omgivningen, även med de skurkar till poliser han föraktar, de som terroriserar och bevakar staden, som tar emot mutor.

Svenssons hälsa är sviktande och till sinnet är han på väg att bli just en verandarevolutionär. Faktiskt lite gnällig, desillusionerad och bitter över sakernas tillstånd i Sverige och världen. Allt han i sin ungdom trodde på, vigde sitt engagemang och liv åt, har raserats. Klassamhället och ojämlikheten har förstärkts. Konsumtion, kapitalism, förljugenhet och korruptionen finns i alla länder och politiska läger. Gamla kamrater från kampen i Sverige har sålt sina själar och rättat in sig i leden. Och är han själv så mycket bättre? Lika hårt som han dömer andra, dömer han också sig själv i de korta stunder av återblickar, självrannsakan och tvivel vi får ta del av.

Denna inledning, ramberättelse och bakgrund – en åldrande persons betraktelser  – avbryts snart, när Svenssons enda dottern Carla kommer på besök. Detta samtidigt som han på nytt tvingas stå upp för sin ungdoms värderingar när han plötsligt dras in i ett blodigt och våldsamt uppror mot den korrupta regering som styr landet.

Inte sedan jag läste Hemingway har jag tagits med på en sådan resa. Jag fastnar från första sidan för det behagliga, stillsamma tempot och miljöbeskrivningen – och för den underliggande spänningen, som bär och ökar boken igenom. Texten är välavvägd, exakt, lätt flytande. Som läsare är jag med i den lokala baren med dess färgstarka klientel, sitter med på verandan och dricker GT med den åldrade excentriske grannen Mr. Underwood. Kjell Eriksson är sällsynt skicklig på att skildra de många bottnarna hos en människa, och på att använda dofter, färger, ljud och sinnlighet. Samtidigt hjälper han mig att lyfta blicken och se att det fortfarande finns en kamp att föra.

Eivor Schultz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s