Om förlorade värden

Drömmen om Elim_9789173874595I Drömmen om Elim (Libris) tar den flerfaldigt prisbelönta författaren Vibeke Olsson oss med till en frikyrka i 1980-talets Stockholm. Lilly, född 1909, har varit med längst. De unga som ansluter sig under 80-talet söker gemenskapen och värmen. Alla ska få vara med, och tillsammans ber man böner för bekanta och världen. Man bakar, städar lokalerna, ordnar temamöten och ställer självklart upp när någon ska flytta eller är sjuk.

Så här skulle det ha kunnat se ut hundra år tidigare i Svartvik, det sågverkssamhälle som vi kunnat läsa om i Vibeke Olssons böcker om Bricken. Då växte folkrörelserna och tryggheten i en stark andlig förening gav hopp och tro om en ljus framtid.

Men omvärldens förändring påverkar församlingsarbetet. Några av de nya kommer ur sjuttiotalsvänstern och Vietnamrörelsen. Den moderna församlingen är radikal, säljer Sackeusvaror från tredje världen och protesterar mot djurindustri och storföretag. En och annan tycker nog att det politiska får för stort utrymme. Andreas försöker hålla ihop allt och alla i en turbulent tid. Han är pastor i Elimförsamlingen och gift med Ann-Charlotte som jobbar i kyrkans café vid korsningen Styrmansgatan, Storgatan på Östermalm.

Det blir allt fler med erfarenheter av drogmissbruk och psykisk ohälsa som söker sig till Elim. De som samhället tagit sin hand ifrån när institutioner och särskilda boenden lagts ner.

Den nyliberala tysta statskuppen pågår för fullt och påverkar vardagen i församlingen. Egentligen blir sambanden tydliga först i vår tid, när vinster i välfärden debatteras och gentrifieringen i stadskärnorna breder ut sig.

Den centralt belägna Elimlokalen går inte att rädda. Är nu en lyxig villa. Samtidigt ökar kraven på individen och på familjer. Arbetsmarknaden kräver mer flexibilitet och det bli allt svårare att delta och arbeta i en församlingsgemenskap.

Det är en sorglig bok. En betraktelse över det vi låtit gå förlorat, där många viktiga värden och strukturer är svåra att bygga upp igen. När vi var mitt i skeendet insåg vi inte vidden av den nedmontering vi stod mitt i. Men om man som Vibeke kan peka på de behov vi har av mänsklig gemenskap och samvaro kanske vi kan krypa fram ur vår kokong och mötas igen.

Eivor Schultz, för Boklådan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s