Att växa upp med klass

90-talet var eurodisco och brons i fotbolls-vm. Men också arbetslöshet, växande klyftor och rasism. Hur var det att växa upp mitt i förändringen? Att vara arbetarbarn i ett söndervittrande folkhem? Sara Beischers Det finns råttor överallt utom på Antarktis (Ordfront) är en generationsroman full av klassmarkörer, där Clara lever med sin ensamstående mamma Berit på Västkusten.

Daniel Poohls självbiografiska Som om vi hade glömt (Leopard) liknar Det finns råttor… till förutsättningarna. Daniel växer upp i en bruksort präglad av ekonomisk kris, där hans mamma får vända på slantarna. Men det är samtidigt en berättelse om hur Daniel blir antirasist medan flera av hans kamrater blir rasister.

Beischer och Poohl skriver in sig i en tradition av uppväxtskildringar med klassperspektiv, där bland andra Åsa Linderborg, Susanna Alakoski och Kjell Johansson färglagt tidigare generationers villkor. Kjell Johansson senast med den självbiografiska Mammas gata – berättelser från förorten (Weyler).

Recension av Det finns råttor överallt utom på Antarktis

Intervju med Daniel Poohl

Recension av Mammas gata

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s