Cecilia Persson

Författaren: Cecilia Persson

Hon har pendlat mellan tankens och kroppens arbete. Och genom det uppmärksammade Skurhinksprojektet – som resulterat i en utställning och i den nyutkomna boken Att bära sin egen kropp (Heidruns) – har Cecilia Persson kopplat ihop spåren i sitt liv. Allt började när hon på nytt läste Maja Ekelöfs klassiska Rapport från en skurhink från 1970.
Vad fastnade du för hos Maja Ekelöf?
– Hon är oerhört intressant som författare och folkhemsgestalt. Hon representerar den progressiva, stolta arbetarklassen. Det är så mycket resignation idag. Jag tänker att om hon orkade engagera sig så borde vi orka.
Vad var idén med Skurhinksprojektet?
– Jag ville visa att klassbegreppet är viktigt för att synliggöra orättvisor. Samtidigt var jag nyfiken på hur en rapportbok kunde se ut idag. Och jag är glad över resultatet. De idéer jag velat få ut har fått stor spridning, mycket tack vare allt stöd längs vägen. Samtidigt är jag mer förbannad nu eftersom orättvisorna är värre än jag insåg.

I boken går du i dialog med Maja Ekelöf, men också med poeten Gunnar Ekelöf.
– Ja, han har funnits med mig sedan barnsben. Maja Ekelöf ställer också en fråga till Gunnar i sin bok. Och jag såg en möjlighet att koppla ihop dem. De hade det gemensamt att de bearbetade livet genom litteratur.
Kan böcker förändra samhället?
– Jag tror på litteraturens kraft, att den kan sätta saker i rörelse. Och författaren kan vara en viktig röst i kampen mot orättvisor.

Recension i Arbetet av Att bära sin egen kropp

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s